ord och meningar kan slås emot mig.
som pålar, rakt in i bröstet.
utan en tanke på att såra, kanske.
inuti bultar det i alla fall, i samma andetag fylls jag av skuldkänslor.
"var, när och hur gjorde jag fel?"
..jag måste ju förtjäna det.

- samma tanke, som en återkommande vind.
ofta känns det så.
jag skulle kunna säga att det beror på allt jag hört tidigare, att det här helt enkelt är det enda "rätta" att känna i mitt fall.
är jag berättigad till det?
bör det inte vara förgånget, "sånt som har hänt"?

återkommande tanke..