anledningen till varför jag känner att jag inte vill (eller borde) skriva mer här handlar mer om att jag är less, less på att ösa ur mig känslor, berätta hur jag mår, vad jag gör och hur jag har det. ibland verkligen mycket och ibland kanske inte alltför mycket, men hur det än är så är det sånt som jag kan göra för mig själv, jag behöver inte berätta det för hela världen.
tyvärr känner jag att en blogg alldeles för lätt blir ett sätt att uppdatera sig om någon och så är det inte så mycket mer än så, då "vet" man liksom. jag vill inte att det ska vara så. jag vet inte hur det här kommer att gå, men jag har ändå börjat hålla tillbaka mycket känslor här i alla fall, så det blir ändå inte helt från hjärtat och då har den här bloggen, för mig, helt tappat sitt syfte.

morsning! måndag morgon men älsklingen är ledig söndag + måndag så då känns det som söndag idag av någon anledning, rätt skönt faktiskt. =) men lite plugg får det nog bli ändå.. tommy är snäll och ska hjälpa mig översätta engelska artiklar, behöver all hjälp jag kan få med det! annars är planerna att det blir plugg resten av veckan, jag måste börja gå igenom intervjuerna mer ordentligt känner jag...

..sen sist. ja, i torsdags träffade jag håkan för lite handledning, det blev inte så lite och tiden rusade iväg. jag kom i alla fall därifrån med en positivare inställning och tanken om att jag nog inte är så dum som jag ofta anklagar mig själv för att vara. vi kan inte styra vår omgivning (jag kan bara försöka styra mig själv). hursomhelst, så bestämde jag mig för att skriva klart uppsatsen till slutet av augusti, då det är ett omtentamenstillfälle. det här innebär inte lugn och ro nu då jag ändå vill ha klart så mycket som möjligt innan juni. sen blir det till att sitta på kvällar och helger i juli och augusti då det blir jobb på dagarna. jag hoppas verkligen att det här kommer gå så bra som jag hoppas och tror!

..var det fyra år sen jag satte mig på ett tåg och åkte 45 mil för att träffa Tommy för första gången. jag minns att tågen strulade och att jag var så nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. efter sista bytet och jag satt på tåget från uddevalla som skulle mot munkedal så trodde jag att jag skulle dö. men det gjorde jag ju så klart inte och fortare än jag kunde anat så var jag framme och skulle gå av tåget för att möta sötnosen. jag minns den stunden fortfarande, vi kramades och höll sen om varandra hela vägen hem till honom... hursomhelst så var det var fyra år sen igår men vi firar årsdagen den 7:e av någon anledning ;) jaja, en väldig massa kärlek har det varit och jag hoppas så klart på en väldig massa mer! =)