när vänner är ens vänner, det märks så tydligt.
jag är inte värd så mycket egentligen, som så många ibland vill påstå.
jag skulle inte säga att jag älskar er och finns här, alltid, om det inte vore så.
hursomhelst, så försöker jag känna mig tillfreds i alla fall, med hur läget är, jag har liksom inte så mycket val, jag kan inte lägga mer energi på att försöka med nåt som inte spelar någon roll. på sånt som är en fis i rymden, för er.
för mig betyder mina vänner allt och jag skulle göra allt för er, ALLT, alltid, oavsett vad!
..sen är jag ofta ledsen för att jag sällan känner att jag betyder så mycket för någon.
men låt så vara, så har det alltid varit och det är nog mest mitt eget fel.

..vet inte vart jag fick den här luften ifrån, men den bara kom.
jag är egentligen hur trött som helst och vill bara sova, vilket jag nog ska ta och göra en stund också.
det är helt galet hur fort veckorna går och det känns som att jag bara hinner jobba, jobba och jobba lite till, sen är det helg och så är det snart måndag och jobb igen. helgerna går åt till att bearbeta allt i huvudet och försöka ta det lugnt. men en del skoj innehåller dom ju också. =) hursomhelst så trivs jag så himla bra på jobbet, ifall nu någon undrar. ibland är det så mycket och så snurrigt att allt bara blir helt galet, men allt löser sig ändå till slut och alla arbetskamraterna är helt underbara så det är en fröjd att gå till jobbet varje morgon. så ja, så är det med det. =)

vi får se om vi ses igen, jag hinner inte med att ens tänka på annat än jobb ibland, så dagarna bara går.. en månad kvar att jobba sen drar jag iväg en sväng, ganska långt bort och jag längtar. sen blir det psykologi hela hösten, samma kurser jag läst innan plus lite gottigt till, så det lär bli toppen!

så ja, nu vet ni hur läget är, även om det är väldigt mycket jag utelämnar. så nu behöver vi inte höras på ett tag till. tjoho.