när man, som jag, har hur mycket som helst att ta itu med så känner jag att om åtminstone vädret vore av den finare kvalisorten så skulle det gå så mycket bättre.. med allt.
men nej, grått och trist är vad som gäller och jag måste ändå ta itu med allt.
faen, jag kan nästan garantera att jag senare ikväll inser att jag inte ens hunnit med hälften av vad jag velat göra, och detta på grund av att världen där ute helt enkelt påverkar min förmåga att prestera..
jepp, så äre.