ja, precis så är det. jag känner mig som en rishög, en lagom krasslig sådan. jag är inte jätte sjuk, men tillräckligt sjuk för att inte gå till skolan. men tillräckligt frisk för att vilja göra saker. lagom sjuk alltså. men det är ett frustrerande tillstånd, för det gör att jag får dåligt samvete när jag inte orkar göra saker när jag någonstans i mig känner att jag kanske borde orka? vad jag borde är kanske att verkligen slappna av och fokusera på att bli ordentligt frisk i stället? ja, egentligen. men det funkar så jävla inte bra! jag mår skit av att inte kunna greja, inte känna att jag orkar med att läsa, eftersom jag vet hur mycket jag måste läsa! stress, stress, stress.. det är vad det handlar om. jag är stressad inombords för jämnan och när jag inte klarar av att göra saker så blir jag stressad för det, för jag tillåter mig inte att vara just bara sjuk.
märkliga jag.