jag kan inte förstå alla känslor som far inuti mig hela tiden.
..och detta har pågått i flera månader. jag har inte mått särskilt bra på länge.
men nu, ja nu har det blivit värre. mer rädsla. rädsla och en enorm saknad.
allt det här är inte så konstigt kanske, med tanke på den omställning det faktiskt är att inte ha någon "nära sig" hela tiden. men jag tror att det är det, sammantaget med allt annat jag känner, som gör att det helt enkelt bara stormar inom mig. jag går på högvarv hela tiden, jag är förvånad över att jag (än så länge) oftast sover så pass bra om nätterna.
mycket är det hursomhelst, och ord kan jag inte sätta på det heller.. åtminstone inte på det sätt jag vill.