man kan känna sig som ensammast i världen
men så plötsligt så säger någon "jag har tänkt på dig"
..och man blir kanske förvånad
kanske är denna personen en person från en tidigare period av ditt liv
..eller så är det en vän från nu
oavsett så är det så uppenbart
..du är sällan eller aldrig ensam oavsett hur ensam du känner dig

jag tror att det handlar om tankar
..att allt handlar om tankar
vi skulle kunna vara utan armar och ben
vi skulle kunna vara blinda eller döva
..oavsett så skulle allt handla om tanken i alla fall
vi låter tanken styra oss framåt eller bakåt, låter den göra oss ledsen eller glad
..men vad vi gör med tanken är det som formar oss till den personen som vi är

ibland måste man se utanför boxen
..och ibland tvingas man se utanför boxen då något oväntat händer
till exempel om någon säger "jag har tänkt på dig"
för vem tänker på mig?
då tvingas jag tänka utanför min värld av invanda tankar och bilda en annan uppfattning
kanske bara för en kort stund, men jag ändrar fortfarande min tanke
..men framför allt min bild av mig själv