så sant som det är sagt.
jag är slut och less på att ständigt behöva ha det så nära "ytan".
det påverkar mig hela tiden, så till en grad.
..men det är väl inte så konstigt förmodar jag.

aja, konstigt nog så känner jag mig rätt så glad nu.
konstigt och konstigt i och för sig.. jag är ju sån här..
förtränger ett tag sen poppar det upp igen.
fast det märks fysiskt att saker och ting knakar i fogarna..

shit vad ni måste förstå mycket?
hehe inte jag heller.. det är därför det inte blir mer klarspråk än så här.. tänk er själva att det är så här det ser ut i mitt huvud, en massa osammanhängande meningar kring saker och ting.
tänk då hur det ska gå att skriva nåt bra här?
nej, ni förstår ju att den ekvationen inte går ihop.

nej, nu ska jag rycka upp mig och bege mig ut i ovädret en sväng!