ett virrvarr av känslor som uppstår. uppstår och försvinner - oftast lika fort.
jag måste inse att det här inte fungerar, inte på en endaste fläck fungerar det här, det här livet. - det som jag vill kunna säga att jag är stolt över. jag är inte stolt för jag glömmer bort mig själv, i mitt eget liv.
vems liv blir det då?
så mycket insikt så lite handling, det är alltid så.
problemet är att jag vill kunna lösa allting själv och så är det bara, det har jag alltid velat göra.
ett till en början påtvingat beteende som jag nu inte kan bli av med. märkligt men sant.
sen finns det eldsjälar, fantastiska människor som mitt i allt det här ger mig fina ord, förhoppningar och kärlek.
jag vill kunna visa att de där orden betyder så mycket, jag vill visa det genom att hitta mig själv.
vart och hur går jag tillväga? finns det någon "kyrkogård" för förvirrade levande själar?
vet ni vad? jag får leta.
jag kan fan inte skylla på att jag inte har tid, det lär ju inte direkt finnas mer framöver!