jag mår bättre nu, jag behövde nog bara få ur mig lite innan. jag var ledsen en stund och pratade med en fantastisk vän på msn, det var tungt men bra. klokare människa får jag leta efter. hursomhelst så är jag medveten om mycket, men måste inse att jag inte kommer undan vissa saker, att det alltid kommer finnas händelser som ständigt gör sig påminda. jag måste även inse att jag behöver hjälp för att bearbeta allt detta som jag skjutit framför mig i hopp om att det ska förträngas helt och hållet. det är dumt att tro att det fungerar så men jag har gjort det för att rädda mig själv och för att jag inte velat göra någon annan illa. men jag måste våga tro på att människor bryr sig om mig och vill finnas, fast det är något av det svåraste jag har.
det är jobbigt att se mig själv gå under så mycket till och från, trots den medvetenheten jag har. jag låter en rädsla för någonting, som jag inte ens kan sätta ord på, styra och oftast så styrs jag då mot att åter igen förtränga. jag ser det ju hela tiden. liksom oj där händer något som får mig att må oerhört dåligt, men det förtränger jag och hoppas på att det faktiskt försvinner en dag.