att inte kunna andas på grund av stress och ångest, det är verkligen ingen höjdare.
den här veckan har jag spenderat på hemmaplan för att minsta ansträngning och för mycket "prat och tänk" gjort att en sten lagt sig på mitt bröst. ja, det är i alla fall så det har känts.
det biten ska jag ta itu med, på flera sätt, men ett av dem är att prata med någon, detta ska jag ta tag i direkt efter att denna någon kommit tillbaka från semestern den 10/8. det finns inga allternativ, jag måste hjälpa mig själv nu.
magen har på grund av detta också mått mycket värre än "vanligt" och jag ska nu börja en kur med magsårsmedicin igen, precis som för ett år sen. jag hoppas innerligt att det hjälper lika bra som förra gången, för jag behöver all hjälp jag kan få för att åtminstone slippa lite av denna förbannade magvärk.

hursomhelst så måste jag börja ordna med saker nu, men jag får inte pressa mig själv för mycket, det är då det blir så här. jag måste ta det lugnt, jag är inte så stark som jag själv tror, min kropp är i alla fall inte det.