kom precis in från en promenad, en väldigt välbehövlig sådan. mina tankar här inne höll på att ge mig en panikattack och jag tänkte att om jag går ut så kanske det försvinner. halvvägs ungefär så tryckte tårarna fortfarande innanför och andningen var ansträngd. men jag försökte och jag traskade vidare, lugnt och stilla för att tänka på andningen. när jag gick där så tänkte jag, men kolla på molnen emma och på allt annat vackert som är runt omkring dig, är inte det värt att njuta av, att älska och vilja vara kvar för. med min medvetenhet och med mycket energi lagt på postiva tankar så sitter jag här nu och känner mig lite lugnare och mer harmonisk än innan.
det här är min vardag och har varit min vardag länge, det som är skönt är att stunder som dessa, då panikattackerna bara är ett andetag bort, har blivt betydligt färre. jag lär mig att hantera dem, det jag måste lära mig hantera är det som ligger bakom, det som är grunden till det här.

hursomhelst så ska jag nu försöka njuta av en stor kopp kaffe och ostmackor med paprika på! hoppas allt är bra med er finingar!