at the moment

att ha en blogg är verligen på gott och ont. jag vill bara skriva här, men så vet jag att folk läser, då väljer jag liksom orden på ett annat sätt, såklart(?). jag vill bara skriva ut hur jävla kass jag känner mig och hur fruktansvärt illa jag behandlar mig själv, ständigt och jämt. jag ska alltid vara så stark och ett misslyckande finns liksom inte på min karta. nu är ett väldigt stort misslyckande på ingång, det är inte mer än 14 dagar bort och ångesten det här ger mig gör mig handlingsförlamad. vissa gånger brukar det vända och i stället ge mig så mycket kraft och energi att det löser sig ändå till slut. men den här gången, kommer det att vända? finns det ens en pytteliten chans att jag kan fixa det här?

jag kan nästan inte göra något utan att falla ihop
jag kan inte tänka utan att vara nära till gråt
jag kan inte behålla lyckan om den väl finns där
jag kan inte ens känna efter vad som är bra för mig
jag kan verkligen inget!
jag är rädd för mig själv på något vis.

Kommentarer
Postat av: Eva-Maria

Usch, inte inlämningen av C-uppsatsen du tänker på? Ta det lugnt, vi har ungefär 15 sidor kvar att skriva - sååå duktigt...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback